Hösten är här för fullt och det är inte långt kvar till 1a advent!! Jag älskar hösten och att få tända ljus och komma till ro. Jag älskar julen och alla förberedelser och pyssel.
Jag saknar små barn i huset men får låna mina barnbarn hur mycket jag vill.
Trots detta så finns ju sommarminnena inte långt borta.....
Vi åker väl snart igen tjejer!!
Ronja och jag är i lekparken med Alva och Max
Alva 1 år
Alva och Max
Min bästase vän i livet Malin... och min lille prins Max
Min vackra dotter Emmelie
ALVA <3
Ronja hämtar sin prinsessa i vår stoooora hage. Robert lufsar sakta med hemmåt
Max med stallets minsting ELLA
Alva en frostig morgon i sin sandlåda
Emmelie o Alva
Hästarna skall hem och motioneras... Hagen är så stor att Ronja rider en av dom hem o de andra lufsar efter...
Max ÄLSKAR potatismos!
TISSLA PÅ RYMMEN
Vår älskade Tissla smet ur våra händer och försvann. Hon var borta i 45 dagar och vi trodde hon gått vilse. Efter 45 dagar fick jag se henne vid vägkanten en och en halv mil från hemmet när vi var på väg hem från en tävling med häst i transporten. Vi försökte locka henne till oss men hon var helt förvildad. Vi åkte sedan till denna plats under två veckor och lockade på henne och la ut mat. Ibland såg vi henne men hon försvann kvickt.
Tillslut började hon svara när jag ropade på henne och jamade hjärtskärandes men försvann när vi försökte att närma oss.
En otroligt snäll man deltog i vårt sökande. Han är en av Tranås taxi chafförer. Han sökte henne efter jobbet i skogen, han sökte henne från bilen när han jobbade, han kontaktade mej flertal gånger då han sett henne.
Till slut ringde han en kväll och sa att han hittat någon som hade en kattfälla som vi kunde låna...
Vi riggade fällan en dag då vi inte matat henne på två dagar då vi ville att hon skulle vara jättehungrig. Vi lade in rikligt med kattmat i fällan och ställde den på platsen vi tidigare matat henne och åkte hem. Vi väntade med att åka och titta i fällan tills morgonen därpå. Oj! Vad bråttom vi hade att köra dit. Jag sprang upp på kullen och in där fällan stod. Och ...
LUCKAN VAR STÄNGD...
Det hade runnit något under buren och jag förstod att vi fångat något...
Jag lockade på henne med hennes namn... och hon jamade hjärtskärande..
Herregud ... Jag började skaka av lycka.... Ronja var ifatt nu och vi tittade in i buren och därinne satt hon. Mager, vettskrämd, nerkissad ... ja...
Vi bar med oss buren ner till bilen.. In med den och stängde om oss. Sen kunde vi öppna den och mycket försiktigt kröp vår lilla Tissla ut och som hon stank... USCH!!!
Vi åkte hem och hon spann och darrade...
Väl hemma matade vi henne försiktigt i två dygn och hon högg i sig maten och sen sov hon.. :O)
Nu har vi räddat henne från en säker död för tredje gången!
Katter har nog 9 liv!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar